Nu får jag vistas i landet. Jag är en del av samhället. Ett qatariskt id-kort öppnar dörrar och möjligheter och det ger mig rättigheter som jag inte tidigare hade med mitt turistvisum.
Men id-kortet medför också begränsningar. Inte ska jag tro att det är som i Europa. Respekt skall man ha för hela systemet.
Det är ganska konstigt hur utlänningar som bor här respekterar den lokala kulturen och lokalbefolkningen. Jag vet inte om man djupt innerst inom sig är lite rädd. Aldrig blir man van med att se lokalbefolkningen gå i sina nationaldräkter varje gång de går ut i offentligheten.
Kanske är de som vandrande spöken eller som den vandrande vålnaden? Vita och svart vålnader. Alla är väl rädda för fantomen, men de som är goda har inget att frukta.
Så är det väl även här.
Trampa ingen på tårna, visa inte att du blir irriterad, håll dig lugn, bit ihop tänderna och håll ilskan inom dig. Då har du inget att frukta. Nu undrar ni säkert vad jag pratar om.
Det är svårt att förklara. Jag har diskuterat den här känslan man har med bland annat en svensk kompis. Han kunde inte heller sätta fingret på vad det är som gör att man vissa gånger trivs hur bra som helst och följande dag är allt åt helvete och man vill bara bort från den här delen av världen.
Bort till vår nordeuropeiska, trygga och hemtrevliga kultur.
En orsak kan vara just den att allt är så annorlunda här. När du t.ex. kör bil har du hela tiden bilister (alltid lokalbefolkning) som tränger sig förbi och nästan rammar en. Varför gör man det?
Där sitter du bakom ratten och vet att knytnäven eller fingret inte får visas. Fy attan om man skulle göra det och polisen skulle se det. Där skulle det bli förhör och vad vet jag.
Jag har lärt mig att här tutar man istället för att visa knytnäven. Men hos oss i Europa är du en idiot om du börjar tuta. Upp med knytnäven och visa din aggression bara. Många gånger skulle jag vilja göra det, men håll bara blicken framåt och ignorera de andra bilisterna som tränger sig fram. Det vinner du mest på.
Ett annat irritationsmoment är när bilister blinkar med långljusen. På alla tre filer kryper trafiken fram och då är det någon som ska börja köra slalom och köra förbi både till vänster och höger.
Nu säger säkert många av er att så er det ju även i Finland. Men nej, så är det inte. Kom hit till Doha en dag och ni vet vad jag pratar om.
En person acklimatiserar sig dock. Vi anpassar oss, precis som djur. Vi lär oss de regler som finns och följer dessa regler. Att följa samhällets normer gör livet lättare för oss, vi respekterar och vi söker fram de positiva sakerna i livet som utomlandsboende. För visst är det ett speciellt och spännande liv man har i ett vilt främmande land.
Alla intryck, alla nya erfarenheter kommer att vara en rikedom för var och en som lever, bor och fungerar i ett så annorlunda land som Qatar.
Det som man åtminstone lär sig här är att respektera det som man har hemma i Europa.
Pia Sundstet
ex-proffscyklist, bosatt i Doha i Qatar