Jag har haft förmånen att lära känna många idrottare, tränare och idrottsledare. I mötena med dessa har givetvis vägen till framgång varit ett ofta återkommande diskussionsämne.
En av dem jag ofta citerat är den tidigare förbundskaptenen för svenska landslaget i orientering, Göran Persson. Javisst han har en namne som är kanske lite mera känd. Göran Persson, orienteringstränaren alltså, sade en gång när vi diskuterade att framgång aldrig kommer som ett resultat av tillfälligheter. Tvärtom ska man göra många saker rätt för att framgången ska komma. Det brutala är ju att man trots att man gjort allt rätt inte nödvändigtvis får njuta av framgången, men det är en annan sak. Det är lätt att hålla med Göran Persson, man måste vara väldigt systematisk och man måste välja rätt. Det svåra är givetvis att veta vad som är rätt för vem.
En annan insikt jag fått är att många av de bästa också är de som verkligen går in i detaljerna. Ett exempel från längdspåren fick jag under världscupen i Ruka i slutet av november. Alla åkare nöter på väldigt flitigt i den tuffa backen upp till skidstadion. Alla kollar skidorna och söker känslan, men senast var det en åkare som testade mera än någon annan och som gick lite djupare in i analysen. Inte oväntat var det Marit Björgen som varje gång filmades av tränaren Egil Kristiansen. Och varje gång gick de två igenom hennes åkning. Hon fick vinkar om vad hon kunde göra annorlunda, alltså bättre. Världens bästa åkare sökte tiondelar i bättre åkning. Varför gjorde inte alla det här?
Med de två exemplen hoppas jag att alla SFI:are, oberoende av gren, ska tänka på sin situation. Jag vill peka på den grund som man måste ha. Det är inte tillfälligheter eller stundens ingivelse, det är inte snabba och tvära kast i träningsupplägget som ger resultat. Det är den yrkesskicklighet tränarna har i kombination med hur idrottarna känner sin kropp.
När jag skriver det här är jag givetvis fullt medveten om att väldigt mycket inom SFI har gjorts rätt. Resultaten i alla våra grenar pekar åt samma håll. SFI:arna är ordentligt överrepresenterade i landstoppen i alla våra idrottsformer: Simning, kraftsport, cykling och friidrott. Alltså har vi (vad härligt att få tänka in sig själv i denna härliga grupp och gemenskap) redan gjort väldigt mycket rätt. Det är inte tillfälligheterna som gett resultaten utan det systematiska jobbet.
Dessutom vill jag verkligen lyfta fram den anda som finns inom SFI. Jubileumsåret 2012 med både fest och arbete visade att också gemenskapen är en väldig resurs inom vårt förbund. Men inte heller den byggs upp av tillfälligheter, tvärtom är gemenskap något som vi alla ska jobba med hela tiden. En dunk i ryggen, tummen upp, ett leende eller kanske bara ett "hej och lycka till"är ingen självklarhet för alla. Men jag tror att just det här finns som en naturlig del av vår verksamhet. Med sommaren bakom hörnet önskar jag alla vår idrottare och deras tränare lycka till. Hoppas att träningen varit lyckad och hoppas att finslipningen fungerar. För dem som avslutar sin tävlingssäsong och väntar på hösten gäller att använda sommaren till träning på ett optimalt sätt.
Med en önskan att 2013 ska bli den bästa säsongen någonsin för just dig!
Tjohej,
Lalle Broberg
viceordförande SFI